MYCKET FÖRLORAD TID ..
fattar inte varför jag gråter, jag vill inte gråta. jag borde inte gråta. innerst inne gråter jag inte. jag är jätte lycklig. jag förstår inte varför jag bryr mig. men du är fan min bästa vän, och trots allt vill jag inte förlora dig. jag vill inte behöva ta sån här skit. jag vill kunna lita på dig, tro på dig och se upp till dig. jag vill kunna prata med dig när jag behöver det och jag vill att du ska finnas där för mig som du alltid har gjort innan. även om jag inte har någont kärlek kvar att ge .. och inte du heller nu helt plötsligt. men det är inte det det handlar om. det handlar om att jag inte vill behöva sitta här, GRÅTA och ångra att jag slösat bort 19 månader på någon som dig.
jag vill kunna tänka tillbaka och le, för att vi har haft mycket bra. även om det vart mycket som varit svårt. jag vill känna att du fortfarande bryr dig om mig lika mycket som du gjorde då. att jag betyder mer än något annat för dig även om jag bara är en vän. jag vill bli uppskattad för allt jag gjort och allt det underbara vi haft. de tär itne ens värt att skriva det här, för inte fan bryr du dig. du förstår ju ingenting, jag blir inte klok på dig ! att alla andra kan förstå, men inte du. hur går det ihop ? och hur fan kan du vara så okänslig och inte bry dig ett skit, bara njuta av att jag är ledsen. precis som du alltid gjort när du sårat mig, alla dom gångerna du svikit mig.
jag har alltid bara fått ta massa skit. det är du linus, som har förstört min självkänsla. du som har fått mig att leva med den tanken att jag inte räcker till, att jag inte är lika bra som dom andra. jag har aldrig fått känna mig speciellt älskad. jag vill bara kunna låta bli att bry mig. men det är så jävla sorgligt. att vi inte ens kan vara vänner, att du ska bete dig som om det är något jävla krig. det är patetiskt, att du har blivit som du är nu!
tragiskt att jag sitter här och hatar dig för allt ont du gör mot mig. jag vill inte behöva säga upp kontakten med dig, hade verkligen hoppats på att vi fortfarande skulle vara bästa vänner .. men nej, du tycker tydligen att vi ska fortsätta våra liv som om vi aldrig någonsin träffats. det blir säkert jättebra. men det är på grund av det jag ångrar att jag hålt fast vid dig så länge som jag gjort! förlåtit dig så många gånger för att ännu en gång få ta denna smärtan, av sorg, besvikelse och ilska. att jag aldrig gett upp tron om dig, om att du var bättre. jag har alltid sett dig som bättre än vad du är.
jag vet inte varför, men jag har alltid, alltid trott på dig linus. men inte nu längre, jag är värd bättre ...... det vet vi nog båda två.
jag vill kunna tänka tillbaka och le, för att vi har haft mycket bra. även om det vart mycket som varit svårt. jag vill känna att du fortfarande bryr dig om mig lika mycket som du gjorde då. att jag betyder mer än något annat för dig även om jag bara är en vän. jag vill bli uppskattad för allt jag gjort och allt det underbara vi haft. de tär itne ens värt att skriva det här, för inte fan bryr du dig. du förstår ju ingenting, jag blir inte klok på dig ! att alla andra kan förstå, men inte du. hur går det ihop ? och hur fan kan du vara så okänslig och inte bry dig ett skit, bara njuta av att jag är ledsen. precis som du alltid gjort när du sårat mig, alla dom gångerna du svikit mig.
jag har alltid bara fått ta massa skit. det är du linus, som har förstört min självkänsla. du som har fått mig att leva med den tanken att jag inte räcker till, att jag inte är lika bra som dom andra. jag har aldrig fått känna mig speciellt älskad. jag vill bara kunna låta bli att bry mig. men det är så jävla sorgligt. att vi inte ens kan vara vänner, att du ska bete dig som om det är något jävla krig. det är patetiskt, att du har blivit som du är nu!
tragiskt att jag sitter här och hatar dig för allt ont du gör mot mig. jag vill inte behöva säga upp kontakten med dig, hade verkligen hoppats på att vi fortfarande skulle vara bästa vänner .. men nej, du tycker tydligen att vi ska fortsätta våra liv som om vi aldrig någonsin träffats. det blir säkert jättebra. men det är på grund av det jag ångrar att jag hålt fast vid dig så länge som jag gjort! förlåtit dig så många gånger för att ännu en gång få ta denna smärtan, av sorg, besvikelse och ilska. att jag aldrig gett upp tron om dig, om att du var bättre. jag har alltid sett dig som bättre än vad du är.
jag vet inte varför, men jag har alltid, alltid trott på dig linus. men inte nu längre, jag är värd bättre ...... det vet vi nog båda två.
Kommentarer
Trackback
