FIA

det är en härligt känsla, en känsla av värme och sprallighet. jag kom upp tidigare imorse. halv 8 ringde klockan och jag kände mig halv levande, halvt död. men jag tände lampan, satte mig upp och tog vara på dom knappt 20 minuterna jag hade på mig innan bussen gick. sprang ut till bussen i duggregnet och satte mig längst bak. lyssnade på musik och spekulerade på folk som gick på, bussen blev mer än full på vägen in till stan!

när bussen stannade utanför högskolan, klev jag, liksom ett par till av. gjorde och betedde mig precis som jag tänkt mig under resan dit. höll mig lugn, koncentrerade mig på att inte greppas av panik och bli uppjagad av förvirrning. hittade snabbt, lätt och kvickt dit jag skulle. chansade lite på att jag var där jag skulle, och satte mig på en soffa. några få minuter senare stod personen min handledare hade skrivit att jag skulle träffa framför mig. fick sätta mig i ett rum runt ett bord med 6 stolar tillsammans med några andra som ingick i våran lilla grupp. vi fick muntlig och skriftlig information och en snabb rundtur och sen var det klart! jag fick ett gott mycket intryck av coachen deusstom (y) det gick hur bra som helst hela vägen genom mötet :)

efteråt stannade jag kvar för att ställa några frågor och få lite hjälp. följde med till hennes "kontor" och så fyllde hon i mitt papper om ersättning som jag ska skicka in till försäkringskassan, så snart jag köpt frimärke och satt det på plats :D tog bussen hemåt igen 20 över 9. mycket folk på bussen även då, men jag klarade det galant.

nu har jag ätit frukost och hämtat min rena tvätt från sträcket. funderar på om jag ska sova en stund till, men är rädd att det ska förstöra hela min dag. men å andra sidan känns det som att det inte finns en chans att jag kommer orka hålla igång ikväll annars :/ vi får väl se hur jag gör ..... ska vika tvätten nu iaf.