FIA

otroligt hur saker och ting förändras. sitter hemma hos mamma nu, kan inte riktigt förstå att det här har varit mitt hem. det känns inte så. inte någonstans. ser tillbaka i tiden och minns hur mycket kul man har haft här, men samtidigt kan jag inte förstå att det har varit så.

längtar redan hem till trollhättan. gillar inte riktigt att känna mig främmande, som jag på ett sätt gör här. men men ... nu kommer lillebror snart hem från skolan. vi får väl se hur länge jag står ut! trots att det alltid är kul att träffa honom, så blir det jobbigt efter ett tag. speciellt nu idag, när jag har en bullrande huvudvärk, alldeles för lite energi och svagt humör.

kämpar fortfarande med ovanligt mycket cirkulerande tankar i huvudet som behöver redas ut. varför ska allt vara så fruktansvärt besvärligt? :|