ETT ÄRLIGT FÖRSÖK ..
har så mycket i huvudet. förr kunde jag sitta och skriva i timmar om det var så. men den sista tiden, sista året har jag änna bara hållt allt inne. känns svårt att få ut allting, speciellt på ett bra och ihophängande sätt. men jag ska försöka, det jobbigaste är att jag hela tiden känner att jag måste skriva för andra :( men de känslor och tankar jag kan få fram ska jag försöka få ut på ett bra sätt ;
just nu känns det som ingenting funkar i mitt liv. ena stunden är det bra, men samtidigt ligger alla bekymmer där inne och trycker .. jag tänker inte så mycket på saker och ting längre, tar saker mer som dom kommer. det känns väl ganska bra iofs. fast sen när jag inte har någonting att göra så blir det liksom att ALLT kommer på samma gång, jag vet itne hur jag ska reda ut allt. känns som hela världen är emot mig, och alla i den. har ingenting kvar på min sida. har aldrig det. brukar inte precis vara den personen som alltid ligger högst upp på någons prioritets lista /:
menmen .. just nu är jag bara så otroligt besviken, ledsen, arg och förvirrad. jag har haft det jättebra det senaste, vart ute, haft kul men folk jag tycker om. människor jag trivs med, och vänner som jag känner att jag kan lita på. men nu känns det som du bara förstört allting linus. nu ska folk behöva vara rädda för att du hotar med att döda och slå sönder bilar. det har gått för långt, mer än för långt. det var längesedan du gick för långt. det lilla förtroendet jag kände för dig är helt borta. vet inte ens om jag vill vara vän med dig längre, om jag ens skulle bry mig om något hände dig. för så mycket som du gjort mig under dom senaste snart 2 åren .. så mycket skada har jag nog aldrig tagit innan. så många gånger du sårat mig, svikit mig och överhuvudtaget bara gjort och sagt saker som gjort mig ledsen. och så nu detta ?!
jag vill kunna vara med precis vilka JAG vill, träffa vem jag vill, göra vad jag vill. du har ingenting med mitt liv att göra längre. det vet du lika väl som jag, så jag förstår itne vad fan du håller på med ?! lägga dig i så som du gör, anklaga mig och tro att du har någonting att säga till om, eller rättare sagt bestämma. för du får ju trots allt som du vill, men grattis ! du lyckas. du tar mitt liv ifrån mig, på ett eller annat sätt lyckas du alltid göra det. du tar mina kompisar, min självkänsla, du får alltid folk emot mig, du gör mig besviken, du sårar mig. du tar livet av mig sakta och plågsamt. egentligen förstår jag inte ens varför jag lägger tid och energi på att bry mig om det. men sån är jag, tyvärr. jag bryr mig ALLTID för mycket, speciellt när jag inte borde. jag skiter i vad folk tycker om det. jag vet att oftast blir det bara värre, för att jag inte kan ge mig. men jag är som jag är, jag vill reda ut saker och ting. jag vill alltid få sagt det jag har att säga. och tycker jag något så anser jag att det är rätt. nu hoppas jag att det inte bara är jag som tycker att du gör fel. för då vet jag fan inte vart världen är på väg.
grejer är att vi bestämde allt tillsammans, det var till störst del du som ville ha det så här. så varför ska du fortsätta att tro att jag är din egendom. jag är precis lika fri som du, jag gör som jag vill precis som du gör, och som du i stort sätt alltid gjort. oavsett vad, för inte ens då har JAG spelat någon roll. du har alltid bara tänkt på vad du känner för ! och sen gjort så, skiteri konsekvenserna och vinner alltid. men nu tänker jag inte ge mig en gång till. jag vill ha mitt liv, MITT liv. ingenting av det är en del av ditt längre. så snälla, jag ber dig. låt mig bara vara och sluta förstör allt för mig </3
jag har så mycket att ge, jag bryr mig om människor, även folk jag knappt känner. vill någon prata med mig så ska dom aldrig tveka för jag lyssnar alltid, när det än gäller. finns ingenting som är viktigare än att folk i min närhet mår bra. jag hjälper mer än gärna till att lösa folks problem, kommer gärna med förlag och lösningar på dom ! det värsta med att vara så som jag är. det är att jag får oftast inte speciellt mycket tacksamhet eller tid tillbaka. jag känner aldrig att det var värt att ställa upp för att få ingenting tillbaka, oftast blir man bara besviken på folk man trott sig vara vänner. usch, det är så trist när man blir så sviken .. jaja, alla blir väl svikna och sviker någon gång. jag är en ganska överkänslig människa. det mesta jag känner är överdrivet. men ändå, det känns ju precis som jag känner att det gör och inte alls så som det egentligen är, fast det inte är någon stor grej. om ni förstår hur jag menar ?
just nu känns det som ingenting funkar i mitt liv. ena stunden är det bra, men samtidigt ligger alla bekymmer där inne och trycker .. jag tänker inte så mycket på saker och ting längre, tar saker mer som dom kommer. det känns väl ganska bra iofs. fast sen när jag inte har någonting att göra så blir det liksom att ALLT kommer på samma gång, jag vet itne hur jag ska reda ut allt. känns som hela världen är emot mig, och alla i den. har ingenting kvar på min sida. har aldrig det. brukar inte precis vara den personen som alltid ligger högst upp på någons prioritets lista /:
menmen .. just nu är jag bara så otroligt besviken, ledsen, arg och förvirrad. jag har haft det jättebra det senaste, vart ute, haft kul men folk jag tycker om. människor jag trivs med, och vänner som jag känner att jag kan lita på. men nu känns det som du bara förstört allting linus. nu ska folk behöva vara rädda för att du hotar med att döda och slå sönder bilar. det har gått för långt, mer än för långt. det var längesedan du gick för långt. det lilla förtroendet jag kände för dig är helt borta. vet inte ens om jag vill vara vän med dig längre, om jag ens skulle bry mig om något hände dig. för så mycket som du gjort mig under dom senaste snart 2 åren .. så mycket skada har jag nog aldrig tagit innan. så många gånger du sårat mig, svikit mig och överhuvudtaget bara gjort och sagt saker som gjort mig ledsen. och så nu detta ?!
jag vill kunna vara med precis vilka JAG vill, träffa vem jag vill, göra vad jag vill. du har ingenting med mitt liv att göra längre. det vet du lika väl som jag, så jag förstår itne vad fan du håller på med ?! lägga dig i så som du gör, anklaga mig och tro att du har någonting att säga till om, eller rättare sagt bestämma. för du får ju trots allt som du vill, men grattis ! du lyckas. du tar mitt liv ifrån mig, på ett eller annat sätt lyckas du alltid göra det. du tar mina kompisar, min självkänsla, du får alltid folk emot mig, du gör mig besviken, du sårar mig. du tar livet av mig sakta och plågsamt. egentligen förstår jag inte ens varför jag lägger tid och energi på att bry mig om det. men sån är jag, tyvärr. jag bryr mig ALLTID för mycket, speciellt när jag inte borde. jag skiter i vad folk tycker om det. jag vet att oftast blir det bara värre, för att jag inte kan ge mig. men jag är som jag är, jag vill reda ut saker och ting. jag vill alltid få sagt det jag har att säga. och tycker jag något så anser jag att det är rätt. nu hoppas jag att det inte bara är jag som tycker att du gör fel. för då vet jag fan inte vart världen är på väg.
grejer är att vi bestämde allt tillsammans, det var till störst del du som ville ha det så här. så varför ska du fortsätta att tro att jag är din egendom. jag är precis lika fri som du, jag gör som jag vill precis som du gör, och som du i stort sätt alltid gjort. oavsett vad, för inte ens då har JAG spelat någon roll. du har alltid bara tänkt på vad du känner för ! och sen gjort så, skiteri konsekvenserna och vinner alltid. men nu tänker jag inte ge mig en gång till. jag vill ha mitt liv, MITT liv. ingenting av det är en del av ditt längre. så snälla, jag ber dig. låt mig bara vara och sluta förstör allt för mig </3
jag har så mycket att ge, jag bryr mig om människor, även folk jag knappt känner. vill någon prata med mig så ska dom aldrig tveka för jag lyssnar alltid, när det än gäller. finns ingenting som är viktigare än att folk i min närhet mår bra. jag hjälper mer än gärna till att lösa folks problem, kommer gärna med förlag och lösningar på dom ! det värsta med att vara så som jag är. det är att jag får oftast inte speciellt mycket tacksamhet eller tid tillbaka. jag känner aldrig att det var värt att ställa upp för att få ingenting tillbaka, oftast blir man bara besviken på folk man trott sig vara vänner. usch, det är så trist när man blir så sviken .. jaja, alla blir väl svikna och sviker någon gång. jag är en ganska överkänslig människa. det mesta jag känner är överdrivet. men ändå, det känns ju precis som jag känner att det gör och inte alls så som det egentligen är, fast det inte är någon stor grej. om ni förstår hur jag menar ?
Kommentarer
Trackback
