FIA

hm ..... vaknade av att mamma ringde och frågade om allting gick bra här hemma. jag frågade samma sak tillbaka. svaret jag fick var väl inte oväntat, men allting känns fortfarande så overkligt! kunde inte somna om efter samtalet, så nu har jag suttit här sen 12. natten i linköping har varit kritiskt, men än så länge finns han kvar hos oss. operationen igår tog hårt och johannes var nära att inte klara det, hjärtat stannade. som tur var kom det till liv igen! tragiskt nog är läkarna osäkra på om han kommer klara sig igenom nästa operation :'( just nu kan jag inte tänka på något annat, det är ofattbart. ser bilder i huvudet passera förbi om och om igen. kan inte förstå att det är så nära slutet för johannes, oskyldiga, genomsnälla johannes. min systers pojkvän och blivande sambo. om 5 dagar skulle dom flytta ihop på riktigt, till en helt egen lägenhet! hur kan världen vara såhär orättvis :'| det gör mig så fruktansvärt aaaarg och jag tänker hela tiden på hur många andra det finns som hade förtjänat det så mycket mer än vad johannes gör. varför just han?!! varför?

tanken av vad han lämnar efter sig gör så ont. vad händer OM han inte finns kvar i slutet av veckan? vad ska erica göra? hur ska hans famlij ta sig igenom det? jag kan inte säga att jag vet hur det känns att förlora någon så nära, någon så kär. en pojkvän, som man älskar över allt annat! jag har drömt om det, och jag grät när jag vaknade. hundratals tårar. men vad är en dröm i jämförelse med verkligheten? jag hade inte stått ut. tror inte jag hade gjort annat är skrikit av smärta, slitit i håret och bitit i armarna ..... världen är orättvis. gud är en besvikelse. för han är inte värd det.