FIA

hittar ingen lust överhuvudtaget att gå upp ur sängen! har inte kunnat släppa tankarna på dig på hela natten, känner i stort sett bara hopplöshet. trots det känns någonting inom mig bra, stolthet (y) inte för att jag npgonsin har varit eller kommer bli stark mot dig, utan för att jag vet att jag står upp för mig själv. jag är stolt för att ingen annans åsikt kan hindra mig från min kärlek till dig. därför låter jag mig åtminstone gå upp för att gå på toa, för jag kissar snart ner mig. sen kryper jag ner i sängen igen, så får vi se. bra alternativ på dagen är hjärtligt välkomna.

varför säger du att du vill vara med mig, när du ändå vänder mig ryggen? varför ber du mig skynda tillbaka, när du ändå inte finns där för mig? varför tvingar du mig att se dig i ögonen och säger att du älskar mig, när du inte gör något annat än sårar mig? varför visar du inte att du bryr dig, när du påstår att du gör det, så jävla mycket?! vad tjänar du på att ljuga, när du lika väl kan ge mig sanningen?

jag vet att du är svår, det har du alltid varit. jag har alltid sett förbi dina misstag, brister och svikanden. det gör jag nu med, gång på gång. men kan du inte bara försöka förstå att det verkligen gör ont i mig, och att jag faktiskt menar precis vartenda ord. jag hatar dig för allt du gör mot mig. men den kärleken jag känner för dig, kommer alltid fortsätta sudda ut det. för varenda gång du faktiskt gör någonting som värmer mitt hjärta, så finns det ingenting i världen som kan förstöra det ögonblicket.

om du älskar mig, älska mig. för ingen annan känsla kan beskriva vad mitt hjärta brinner för dig. varför riskerar du att förlora mig, om du bryr dig så som du säger? jag kommer inte svika dig. vill du vara med mig, så var med mig, för jag finns ju precis här! men vill du inte, så säg det. för jag förstår .....