FIA

jag bryr mig ju visst, annars skulle jag väl inte tänka på det så som jag gör? och ja, jag är ledsen! men vad hjälper det ..... jag blir galen av bara tanken på hur den här världen funkar, jag blir galen på hur människor förändras. jag har försökt nu, alldeles för mycket, och till och med lite till ; att inte tänka mer på det, inte tänka mer på dig. men så länge jag förnekar det och håller det inne så växer det sig bara starkade och starkare. och nu kommer allting på samma gång. jag vet att det blir bättre, och det kommer gå över med tiden. för jag känner att jag är på god väg, och redan har kommit en bit på den. snart har jag kommit över allt det där. men än så länge så gör det fortfarande ont i mig att tänka på dig </3

och jag förstår inte varför. för jag vill inte ens ha med dig att göra. den underbara personen som jag saknar finns inte kvar. jag har vart med om det innan. personer förändras, eller åtminstone i sättet att bete sig mot andra. ena stunden finns dom där, nästa så känner man sig bara utesluten och bortglömd. det jag inte förstår är hur dom kan komma över det förflutna så fort? för när det gäller mig så sitter minnena fast, länge .....

jag vet inte ens om det är dig, eller det jag saknar längre /: