FIA

humöret håller. jag kämpar vidare. trots att kvällarna blir svårare och svårare ... så fort jag lägger mig för att sova, slutar sysselsätta mig så kommer den där ångest känslan :( här om kvällen kom den där förbannade paniken, som löstes ut av någonting så löjligt som 'one tree hill, s07e07' avsnittet. började gråta av lättnad, avundsjuka och förvirrning. kände mig helt plötsligt vilse. sen satt jag här helt panikslagen, hyperventilerade och storböla som en bebis, utan att riktigt veta varför.


igår när jag skulle sova lyckades jag svälja det. började tänka på mamma, förmodligen för att jag har ett foto av henne bredvid sängen. tänker ofta tillbaka i tiden, på hur saker och ting förändrats. det finns nog ingenting som är sig likt sen jag flyttade till frändefors. som läget är nu är ingenting bättre ..... men då kanske det var. känslan av en ny plats, nya möjligheter och någon slags frihet. även om jag var fast besluten att hålla fast vid trollhättan för tillfället. någonstans på vägen gav jag upp, och på ett sätt är jag glad att jag gjorde det. min tid på dalbo skolan är guld värd. bästa tiden i mitt liv! för mig var den delen av livet en upplevelse, nya äventyr och upptäckten till självständighet. jag saknar det.


nu blev det alldeles för öppet här. hur som helst, tillbaka till idag; har börjat dagen med 1 timmes extra sömn, kände att jag var värd det (a) sen klev jag upp ur sängen vid 10.30, har sedan dess tagit hand om disken, dammat och dammsugat, städat mitt rum, bäddat sängen och vart ute med soporna! "till min förvåning" så måste jag vänta på kontakt från lisa, vilket jag förväntar mig få tidigast 12. tror jag satsar på en morgon promenad på momangen (y)