FIA

känner mig lite nedstämd .... försöker att reda ut lite tankar. känns som jag väldigt mycket som surrar just nu. framförallt, som vanligt, träningen. jag blir tokig och en gnutta deppig av att inte kunna dra ut och springa (pga smärtan i knät), oroar mig för om det blir någon träning överhuvudtaget idag, och när jag kommer kunna motionera innan frukost igen. hur och när jag ska kunna köpa nya skor, kläder, hantlar och allt annat jag vill ha.

jag vet inte riktigt vart jag har tagit vägen. det slog mig precis att jag aldrig gör någonting längre. jag vet att jag inte är speciellt mycket för att vara ute bland folk och så nu mera. betoningen på aldrig är så rätt. jag umgås inte med mina vänner, jag festar inte, jag fikar inte osv ... jag gör ingenting. ingenting av det där som jag brukade göra, innan jag blev såhär insatt i det. anledningen är att jag har ett sånt desperat beroende av att ha kontroll över min kropp. träningen, kosten, tider, mått, siffror.

det känns skönt att kunna ha kontroll över någonting. men samtidigt börjar jag sakna mig själv. och jag vill inte offra allt i mitt liv, allt och alla som jag bryr mig så mycket om, pga ett dumt beroende :( så som jag stängt in mig själv det sista; har fått mig att börja tveka på mina känslor. jag kan inte hitta svar på mina egna frågor, jag kan inte sätta fingret på vad jag vill, eller vad jag tycker och tänker. jag vet inte, vet inte, vet inte. mer än vanligt .....

jag kan inte sluta nu. jag vill inte släppa min kämparglöd, min motivation och styrka! jag kan inte. jag gör det här för min egen skull. för en gångs skull håller jag fast vid någonting, riktigt hårt. jag tänker inte ge upp. känslan av att lyckas med någonting är oslagbar. jag tänker jaga efter den, tills jag fångar den. jag gör vad som helst, vad som än krävs.