FIA

och jag tvekar på om vi kommer klara det här. jag är inte rädd, bara osäker på om det är värt att satsa mera. jag vill vinna, men kan inte riskera att förlora mig själv. jag försöker få dig att förstå, men är tveksam på om du överhuvudtaget lyssnar! och jag försöker vara ärlig, men det känns som jag bara ljuger mer och mer för mig själv. jag kanske borde släppa taget, men just nu håller jag fast vid det och kan inte bara vända mig om och gå. för att för mig är du speciell ... och så länge jag ser någonting att stanna för, så kommer jag nog göra det.

är sjukt deppig nu. fattar egentligen inte varför?! blir galen på mig själv. vill till lipz, vill inte till lipz, vill något annat, men vill inte, saknar, saknar inte, känner mig tjock som vanligt, ingen aning om vad jag ska ha på mig om jag ska ut, har ingen alkohol, inga pengar, huvudvärk, svullen hals, slö, rastlös, uttråkad. saknar. gråter lite, slår, suckar, torkar kinderna, byter musik, sneglar på tvn, funderar, vill inte, vill. saknar inte, saknar!

har iaf tagit en dusch, satt mig på soffan, klätt på mig, sökt efter tillfredsställande musik - misslyckats, svarat när richard ringde, funderat ännu mera på om lipz ens är att tänka på med tanke på humör, mående osv. pappa ringde och berättade att han är hemma halv 8. vet inte om jag fortfarande ska vara/är hemma då - eller inte. om jag ska äta med honom - eller inte. åååååh! vad fan ska jag göra? jobbig dag.

jag är förvirrad!

VAD ÄR DET HÄR?!! den jäveln som skriver det här måste ha span på mig ..... helt seriöst :| inte första gången det (mesta) stämmer.




just dom här styckena är dom jag alltid läser noga och tar till mig, dom är högst rankade i mitt liv liksom.

HÄLSA: precis som jag skrev i tidigare inlägg. känner mig lite småkrasslig sen ett par dagar tillbaka, så kanske lika bra att ta det lugnt idag och skjuta upp det till imorgon?

KÄRLEK: hade inte sagt det bättre själv ... "vägskäl" - definitivt! känslorna finns där, men väntan har på något sätt tagit all energi ifrån mig och fått mig att nästan tveka :( det känns inte lika mycket längre.

har ingen lust alls att lämna sängen överhuvudtaget idag .....

en fika med lisa är iaf inbokad, vid 6. antar att det blir strandgatan :) nu ska jag dra täcket över huvudet en stund. sen blir det nog en film ... om jag inte somnar. ska äta äpplet jag hämtade också. ibland är det underbart att vara deprimerad. som nu, när jag inte har någon lust att äta överhuvudtaget.

jag förstår inte.

SE DÄR JA;

KÄRLEK
du kan sakna någon att hålla om idag, så pass mycket att du nöjer dig med första bästa. senare kommer du nog att ångra det inträffade.


har dock inte riktigt bestämt mig för om det stämmer eller inte.

för att börja dagen positiv, som jag är för tillfället ;) först om främst vill jag nämna att jag efter mina 25 vakna minuter inte har tagit ett steg utanför sängen. sanningen är att jag känner mig överflödig. vad ska jag upp och göra? går jag upp, så kommer jag bara förflytta mig till soffan, troligtvis följer datorn med. så varför gå upp ur den sköna sängen för att sitta på en kall soffa? dessutom måste jag i så fall klä på mig först, annars fryser jag.

nej, det är helt enkelt myckeeeet skönare att ligga kvar här. MEN det ska jag ändå inte göra, jag ska inte göra någonting av ovanstående ;) jag ska skriva klart det här inlägget, gå upp ur sängen, äta frukost, ta mina välgörande tabletter och där efter göra någonting. frågan är abra vad? får fundera på det .....

andra saker jag stör mig på, som jag haft inom mig länge är;

• desperata online raggare :@
  

perversa pm's på efterfesten, sorgliga raggningsrepliker och ett patetiskt äckligt självförtroende. snälla? jag vet inte hur många konstiga meddelanden jag har fått på efterfesten, från killar och t.o.m. ett par tjejer. jag förstår inte riktigt grejen med det. och någonting som är näst intill lika patetiskt är alla killar i min ålder och småtjejer från hela sverige som håller på, på bdb! please ..... tjejer som lägger ut havnakna bilder och putar med läpparna, vilket betyder "snälla, säg att jag är snygg, annars tar jag livet av mig!!" typiska fjortisar som försöker supa sig snygga och rökar bara för det är en snygg image ;) killarna jagar flitigt efter sina så gott som säkra byten, så länge dom har det där lilla extra, ni vet ..... killar som "kan" prata kommer långt. tråkigt nog. falska förhoppningar, söta små kärleksord och gulliga löften faller väl i stort sett varenda tjej för? men snälla. vakna och se den riktigt världens istället. vad många inte förstår är att man vinner vad man satsar. varför slösa tid på oväsentliga människor när man kan lägga tid och omtanke på någonting äkta?

• killar som jagar småtjejer. och tvärtom .....
  

denna punkt hör på många sätt och vis ihop med den ovanstående. till viss del ... en sak som väl egentligen ingen har missat, är att idag är det minst 3 års skillnad som gäller som man är född på slutet av 80- till början på 90-talet. jag vet inte om det är bara trollhättan, eller hela sverige som har drabbats? stackars. killar i min omgivning söker efter lättåtkomliga (inga påhopp, så ingen behöver ta åt sig) unga, väldigt unga flickor. ja, jag tycker att skillnaden mellan en 20-åring och en 14-åring är stor! men samtidigt är det väl ingenting fel på åldersskillnad, det är ju kärleken som räknas. det står jag trots allt fast vid, med undantag för överdrifter. men det är sällsynt att det är den, kärleken som spelar in. det ända det handlar om för äldre killar nu för tiden är att det är lätt att få sig någonting genom att jobba på den nivån. och från tjejernas sida antar jag att det handlar om en upphetsande spänning. att uppmärksammas av äldre killar är väl ändå ganska häftigt? ;) haha. sanningen är hård. dom flesta av er killar är det ingenting annat än synd om, jag tycker ni är patetiskt, och framförallt svaga. och tjejer ... ni blir uttnyttjade, ni utnyttjar och förlorar mycket värdefull tid på att försöka få bekräftelse. lev livet istället för att växa upp för tidigt, ni har gott om tid senare att göra allt ni borde vänta med. det allra tråkigaste är, att tjejer som försöker synas på riktigt, inte får göra det längre. bara för att dom kräver mer engagemang för att släppa till. bara för att det inte bara handlar om att få ett ligg.

• stinkbomber på bussen +o(
  

vare sig det luktar rent ut sagt förjävligt (svett, äcklig parfym, annan störande doft) eller en egentligen god parfym i överdrivna mängder. det är en pina! det värsta som finns är när man sitter på bussen och någon stinkbomb kliver på och sätter sig framför en, usch. jag kommer ihåg för ett par år sen när jag, linus och stampe skulle åka till överby/trollhättan och det hoppade på ett gäng onyktra äldre damer, som satte sig framför oss och vi alla tre fick andas genom våra tröjor och jackor för att inte tuppa av :s trots det slutade den resan med huvudvärk. det var det värsta jag har varit med om. tänk på hur/vad ni luktar innan ni kliver på bussen!

humöret fumlar på botten just nu ..... orkar inte tänka på någonting, allt känns bara negativt för tillfället.

laugh when you can, apologize when you should and let go of what you can't change. kiss slowly, play hard, forgive quickly, take chances, give everything you can and have no regrets. life's too short to be anything ... but happy.

you have to take the good with the bad, smile with the sad, love what you've got, remember what you had. always forgive, but never forget, learn from your mistakes, but never regret. people change, things go wrong, but remember life goes on!

23 dagar kvar till julafton, 30 dagar kvar till nyår. jag hatar julen. vet inte varför egentligen .... pynt är ju fint, och granar är mysigt. men vad är julen egentligen nu för tiden? fortfarande inte en skymt av snö, lär väl inte bli någon heller. värdelösa sverige.

jag har fortfarande ingen aning om vart jag befinner mig på julafton. jag värdesätter det inte som en högtid längre. inte att vara med familjen heller precis, finns inte så mycket familj kvar. jag anar att det inte ens skulle störa mig speciellt mycket att sitta framför tvn själv, ifred. kommer inte heller njuta något vidare av maten. jag brukar längta i stort sett hela året efter julbord, men nej. ingenting av det faller mig i smak längre. jag njuter inte av mat på samma sätt idag, som för några månader sedan. dessutom har jag redan ätit några köttbullar och ett par prinskorvar för det här året. haha. äsch.

kan det inte bara bli nyår ist. nyår ska bli perfekt! jag ska ha på mig min klänning, bara några cm kvar!!! jag ska äta en god middag med underbara vänner och ha en trevlig kväll. 12 slaget ska bli perfekt. nej, nu ljög jag till och med för mig själv. men så nära perfekt det bara går åtminstone ..... ett nytt år, nya tag, nya chanser, nya drömmar. igen.

för första gången (vad jag kan minnas) har jag ett nyårs-löfte. än så länge. att förlåta. kanske borde ta mig an ett par till, som att; gå vidare eller kanske släppa taget. kanske borde jag bestämma mig för att dra ner på drickandet, vilket jag iofs redan har gjort en aning ..... hur som helst, så ska jag kämpa, verkligen kämpa för att göra 2010 till någonting alldeles extra.

"jag drack iaf inte cider" ..... går kvällen hatar jag. lisa började tjata om att dricka, vilket jag inte ville! men lättövertalad som jag är (speciellt när det är någonting jag egentligen vill) så körde vi igång med en tequila shot hos albin och inte långt efter hade jag tömt jägermeistern :( hade intalat mig någonting i stil med att om jag dricker rent så får jag inte i mig lika mycket kalorier. och visst, hade säkert varit mycket onyttigare än att dricka en massa cider eller drinkar.

problemet är bara att jag mår rent ut sagt skit nu!! jag var helt övertygad om att jag skulle klara det här ända till jul, jag visste att jag kunde. och ändå förstörde jag det. dumma, dumma, dumma mig. det gnager verkligen inom mig :'( och baksmällan kom ju inte som en överraskning precis ..... nu blir det mycket vatten innan middagen med släkten på new place, lär ju beställa någonting nyttigt att äta. +o( mycket, mycket vatten! fan vilken ångest jag har nu.

frukost.

faaaan. känner mig sjukt stressad nu! ska upp om 6 timmar, jag kan inte somna vilket snart leder till att det är helt meningslöst att jag gör det överhuvudtaget och då kommer jag vara helt slut till morgonen när jag ska till högskolan :( känns inget bra alls. sen ska jag ju till sonja och städa också! ;| har försökt lägga mig i sängen och slappna av, men känner bara en tyngd i bröstet som tvingar ut tårar. inte nu igen. jag vill inte falla tillbaka!

mycket inombords nu, som jag har försökt kväva. förstår ju nu vad det resulterar i ..... allt kommer upp på samma gång, i förvirrning. kan inte sätta fingret på någonting. jag bara har den där hemska känslan vilande i halsen. och tårarna rinner ner för kinderna. känner mig ensam, jag har inte varit ensam på ett tag nu. spenderat dom flesta nätterna med lisa det senaste, och sen har jag ju varit hos mamma. men nu, nu är det bara jag här. jag och natten.

antar att jag får släppa ut allt, låta det ta sin tid. försöka hålla mig vaken tills bussen går 09.22 till morgonen. har känt speciellt idag att jag börjar tappa greppet om allting igen. orkar inte bry mig om eller ta tag i någonting, inte ens någonting så simpelt som att sova på natten och gå upp ur sängen på morgonen. senaste veckorna har till störst del bestått av att sitta vid datorn, missbruka kaffe om nätterna och sova bort halva dagarna .. är iofs fortfarande helt fokuserad på träningen, men det kommer ju inte fungera om jag fortsätter såhär. känner ju efter det senaste dygnet att en dunkande smärta börjar bryta ut innanför skallbenet. uuuuusch.

ska försöka tänka på någonting annat och torka tårarna.

haha, har fått igång internet på min dator hemma hos mamma nu :p dock med kabel, men bättre än inget! sitter här på victors (mitt gamla, saknade) rum och lyssnar på eros ramazzotti :):) påminner mig så sjukt mycket om tiden vi bodde på hjortmossen, vaktmästaren på gården brukade lyssna på honom i sin "traktor". hehe .. otroligt att man kan komma ihåg såna småsaker egentligen. fast det är nästan det enda jag kommer ihåg från den tiden. det, och att jag alltid åt pizza med skinka, ananas och banan, att jag lärde mig klockan och att knyta skorna av en några år ädlre tjej på gården som jag brukade umgås med! .. och så självklart våran stora inglasade balkong precis över "ingången" till gården och att jag hade det största sovrummet, med en egen balkong :D tusan att vi skulle flytta därifrån :(

trivdes verkligen där (: fast trivts har jag väl gjort på flera ställen, vart jag trivts bäst är en ganska svår fråga. men måste jag svara så blir det nog trots allt tessing. 21 i trollhättan. den tiden förändrade mitt liv till störst del och gav mig många underbara vänner, som finns hos mig än idag <3

pratar med milki på msn om gamla minnen. och jag har kommit fram till det att många minnen, minns man bättre än vad som egentligen var .... jag tror att man lätt utesluter dåliga, eller iaf mindre bra delar av det man sparar i minnet. vi är ju ingenting annat än människor, och vi är ganska kända för att aldrig vara nöjda. det är väl inget nytt att "det var bättre förr", det ordspråket har ju funnits i evigheter :p och lever upp till sin betydelse lika bra nu, som då.

det bästa man kan göra av situationen är att försöka tänka framåt. det är klart att det kommer fler stunder i livet som man bevarar i minnet, dagar som man kommer se tillbaka på och le, precis som man gör med gamla minnen nu idag. minnen är minnen, dom är till för att vara bra! och det är inget annat än meningen att man ska sakna dom :)

humöret håller. jag kämpar vidare. trots att kvällarna blir svårare och svårare ... så fort jag lägger mig för att sova, slutar sysselsätta mig så kommer den där ångest känslan :( här om kvällen kom den där förbannade paniken, som löstes ut av någonting så löjligt som 'one tree hill, s07e07' avsnittet. började gråta av lättnad, avundsjuka och förvirrning. kände mig helt plötsligt vilse. sen satt jag här helt panikslagen, hyperventilerade och storböla som en bebis, utan att riktigt veta varför.


igår när jag skulle sova lyckades jag svälja det. började tänka på mamma, förmodligen för att jag har ett foto av henne bredvid sängen. tänker ofta tillbaka i tiden, på hur saker och ting förändrats. det finns nog ingenting som är sig likt sen jag flyttade till frändefors. som läget är nu är ingenting bättre ..... men då kanske det var. känslan av en ny plats, nya möjligheter och någon slags frihet. även om jag var fast besluten att hålla fast vid trollhättan för tillfället. någonstans på vägen gav jag upp, och på ett sätt är jag glad att jag gjorde det. min tid på dalbo skolan är guld värd. bästa tiden i mitt liv! för mig var den delen av livet en upplevelse, nya äventyr och upptäckten till självständighet. jag saknar det.


nu blev det alldeles för öppet här. hur som helst, tillbaka till idag; har börjat dagen med 1 timmes extra sömn, kände att jag var värd det (a) sen klev jag upp ur sängen vid 10.30, har sedan dess tagit hand om disken, dammat och dammsugat, städat mitt rum, bäddat sängen och vart ute med soporna! "till min förvåning" så måste jag vänta på kontakt från lisa, vilket jag förväntar mig få tidigast 12. tror jag satsar på en morgon promenad på momangen (y)

to be happy. so why aren't we? because we became experts at sabotaging our own happiness, feeling like victims, when in fact it's the choices we make, the bad habits, the vices, the inability to show love and compassion. these are the things that tear us down. we are not victims we are assassins when it comes to love and happiness .....

en människas lycka borde inte, kan inte, ska inte hänga på någon annan! nu är jag så sjukt trött på det här. vad fan är kärlek? en jävla inbillning! vem bestämde att man inte kan vara lycklig utan den man älskar, tycker om (whatever). sånt där betyder ingenting egentligen, inte på riktigt. man måste bara vara lite realistisk för att inse det. skit i vad hjärtat säger, man har väl för fan ett huvud?!

jag vet hur ont det kan göra att vara utan den man vill vara med. men vad fan .. öppna ögonen, hur var livet innan den personen? vad är det som gör att man inte kan gå tillbaka dit? själen söker efter kärlek och trygghet, men vad är då vänskap till för? vänskap är oftast livslång kärlek, ingenting man kan bedra på samma sätt som kärlek. kärlek är bara tidsödande, förkrossande och överflödigt. jag orkar inte med det längre. jag är trött på att leta. för jagar man den, så fångar man den aldrig. det kanske säger hela grejen. kärlek går inte att tämja, kommer den, så kommer den. och så småningom flyr den, och det är då man känner den där tomheten, hopplösheten och saknaden .. dom där känslorna som man egentligen bara borde spola ner i toaletten eller något. för skit är vad det är. så! varför inte bara ta vara på det bra i livet? innan det också är förlorat. ni vet, livet är för kort för att vakna upp dagen efter med ångest.